05 december 2013

..

Går sönder. 

29 november 2013

31 augusti 2013

Imorgon!

Imorgon åker vi och hämtar lilla Kodjo. Vår nya familjemedlem.  pirrig. Och vad jag längtar. Hjälp! 

Denna bilden la uppfödaren upp på Facebook idag. Mamma Ella, Kodjo och brorsan Billy. Systrarna Sally och Molly har redan flyttat.

11 augusti 2013

Kodjo


Jag längtar. Om tre veckor ska vi hämta hem lille Kodjo. Han är en shetland sheepdog, född 3 juli. 
Det ska bli så roligt, spännande och mysigt. Och lite läskigt. 
Vi vill gör rätt från början, ta allt från början, med en liten valp. Få uppleva ett mer "normalt" hundliv. Hoppas allt går bra! Och löser sig.. allt som ska funka. Ja, jag är ganska nervös. 
Men mest, mest av allt längtar jag SÅ mycket. 
Lilla Kodjo. 

När vi hälsade på för tre veckor sedan.

Den här bilden fick vi som en hälsning för en vecka sedan. 


De här bilderna är från igår, uppfödaren hade valpträff med tidigare kullar, men vi kunde tyvärr inte komma.


31 juli 2013

Spike

Hejsan. Det var väldigt längesen jag skrev här. 
Det är mitt i sommaren. Jag jobbar mest men har ändå hunnit, umgås, bada, plocka bär, vara i Surte. Det har varit bra. Samtidigt har det varit jobbigt. 
För ca 2 veckor avlivades Spike. Fina, goa, älskade kompis Spike. Mitt och Andreas liv har i princip kretsat kring att få livet med Spike att fungera under hela tiden Andread hade honom. Vi kämpade och det var jobbigt. Mycket problem, speciellt utomhus. Inne var han så go. Ska inte skriva allt här, men efter mycket funderingar, tankar och tårar så bestämde vi att det var bäst för alla att han fick somna in. Det var fruktansvärt jobbigt. Vi gjorde det hos en veterinär i Skara. Det var lugnt och bra och otroligt sorgligt. Men ändå en lättnad efteråt. Fina Spike. Jag hoppas han har det bättre nu. Att han visste att vi älskade honom. Att han inte kände sig ensam när han somnade in. 
Även om det var mycket som var väldigt jobbigt under vår tid med honom, så var han en familjemedlem, en vän, sällskap och en tröst. När jag var ledsen och sjuk i depression, ensam och arbetslös i en ny stad, så fanns han där. Fina Spike. 



19 januari 2013

2013

Hejsan bloggen.

15 november 2012

Idag

När livet bara kan dra åt helvete.

04 november 2012

Ett år

Idag har jag bott i Tranås i ett år. Det känns konstigt. Det har gått fort. Första tiden känns som jag inte minns, som det är en dimma. Deppdimma. Alltså, jag kommer ihåg saker, och det hände trevliga grejer och jag hade det bra, men samtidigt var det så.. grått. Och det är som det inte var jag. Men jag är glad att jag flyttade till mina älskade pojkar Andreas och Spike. Hör hemma med dem.
Dock känns det lite som en bubbla, alla andra känns så långt bort. Dags att hälsa på mig kanske?

Idag gick vi en promenad i skogen, städade (det behövdes SÅ), lagade mat, såg en skitdålig skräckfilm (blev bara sur på den) och sen inte så mycket mer.

För övrigt känner jag att jag deppar ner mig totalt snart.. hatar att vara sjuk, eller ja, inte frisk. Det suger. Jag känner mig kass när jag inte kan träna (helt fel, jag vet). Har ingen lust med något. Pms också, vilket förstör mig något så in i bänken.

Borde inte skriva nu för det blir bara fel. BAJS.